nästa bok från litteraturlistan som jag gav mig in på var the imperfectionists, den kanadensiska författaren tom rachmans debutroman.
boken handlar om en engelskspråkig tidning med sin redaktion i rom som har en krets av internationella läsare. vi får följa tidningens reportrar, utrikeskorrespondenter, redaktörer och en läsare i vad som egentligen är en samling noveller. och i likhet med filmer som valentine's day och 21 gram korsas de olika personernas vägar, och olika karaktärer dyker upp igen i någon annans del av boken. för varje novell har en ny huvudperson, någon som har något med tidningen att göra. och parallellt med dessa noveller får vi läsa tidningens historia, hur den startade på 50-talet, genom dess olika ägare, byten från skrivmaskiner till datorer, ökningar och minskningar av läsarkretsen, fram till nutid. men även om tidningen är i centrum, så fokuserar historierna mer på de olika karaktärernas liv vid sidan om den.
det är en helt okej historia, med lite oväntade twister ibland och det känns nästan som att rachman har skrivit boken med förhoppningen om att slänga upp den på vita duken någon gång. speciellt eftersom han inte verkar tro på tryckta mediers överlevnad...
intressant är hur många olika karaktärer får sin egen röst i boken, och hur deras öden binds samman så att alla hänger ihop på något sätt.
min favoritdel är lätt den om corrections editor herman cohen. en pedant språkpolis som skriver inlägg i "bibeln" - en intern publikation på redaktionen med riktlinjer för hur medarbetarna ska skriva. en karaktär som är lätt att tycka om, he had me at slakten av ordet "literally" som egentligen inte betyder något:
"this word should be deleted. all too often, actions described as 'literally' did not happen at all. as in, 'he literally jumped out of his skin'. no, he did not".
och minsta favoritdelen är nog den om winston cheung, student med journalistambitioner som försöker få in en fot på tidningen genom att rapportera från kairo, eller kapitlet om ekonomireportern hardy benjamin. folk som blir trampade på... njae... jag har lite svårt för sånt. de delarna var aningen jobbiga att ta sig igenom, i en bok som annars är väldigt gripande och svår att lägga ifrån sig. ungefär som den om anti-dragningskraft.
Kommentarer
Skicka en kommentar