the stone carvers

... och så kom jag till den sista av de nya böckerna på litteraturlistan. det var också den boken jag såg minst fram emot att läsa, därav dess placering i läsordningen.

det här är kanadas bidrag till litteraturen, the stone carvers av jane urquhart. kanske hade ovan nämnda inställning påverkat min svaga entusiasm över boken, kanske någon annan faktor. men sådär överdrivet bra finner jag den inte. och jag förstår inte heller riktigt... meningen med att läsa den. madre mia, que rollo. anyways, jag tog mig igenom den och här kommer en beskrivning av handlingen:



ett antal olika människors liv vävs ihop. dels handlar det om father gstir som kommer från bayern i tyskland och skickas till den nya världen under mitten av 1800-talet. han hamnar i shoneval, ontario där hans uppdrag blir att vara präst för de tyska katolikerna i området. tillsammans med en träsnidare vid namn joseph becker bygger de en kyrka på en kulle, med en imponerande klocka. en viss kung ludwig från father gstirs hemtrakter hade ett finger med i spelet och nämns i boken.

lite senare har vi hamnat på 1910-talet någon gång och joseph becker försöker lära sitt barnbarn tilman att snida i trä. denne har dock en obotlig längtan efter wide open spaces, en önskan att rymma iväg, så han är inte alls intresserad av att snida träfigurer utan lever istället ut sin dröm. att skapa träfigurer intresserar däremot hans syster klara, som besitter en stor roll i boken. eftersom hon är tant så lär farfadern henne lite motvilligt träsnidaryrket, vilket blir hennes passion i livet. som ung träffar hon "silent irish", en pojke från byn som hon inleder en kärleksrelation med. och it's all fun and games til someone feels they have to go to the great war...



och wueno, även om den här boken kanske inte var mitt glas cola så är den säkert det för någon annan. det är en historisk roman som sträcker sig över två århundraden och som har försökt inkludera lite av varje. ungefär som filmen "australia". och i likhet med den, blir det liksom aldrig riktigt bra. det händer så mycket, men samtidigt så händer det ingenting eftersom det verkar gå så sakta. så, not quite a page turner, men av intresse för att veta hur saker och ting binds samman fortsätter man ändå att läsa. ibland blir det lite för långsökt och allt är inte speciellt trovärdigt. men oh well, det här är nog menat för folk med lite mer fantasi än vad jag har.