"es sind die klischees, die schuld sind an der misere".
första gången jag läste "written on the body", som boken heter på originalspråket var i en av mina kurser i engelska på högskolan, och jag skulle analysera den till bitar. en av sakerna vi pratade om var att man inte vet om berättaren är pants eller skirt. jag ville läsa boken på spanska för några år sedan när jag läste kurser i översättning i sevilla. jag var nyfiken på hur översättaren hade löst det där med berättaren, eftersom adjektiv i spanska antingen är maskulina eller feminina. och när boken inte fanns på spanska på sidan jag beställde från, tog jag den på tyska istället. sen dess har den stått och blivit dammig i bokhyllan, fram till för några dagar sen när jag fick en handledare som undervisar i nämnda språk. och jag ville nog mest läsa boken för att bevisa för mig själv att jag kommer ihåg mer tyska än prepositionerna som styr dativ.
hursomhelst, så har personen som skrev texten på baksidan av boken på den tyska versionen bestämt sig för att den är skirt genom att kalla henne "die erzählerin". oh well.
i alla fall, irregardless om berättaren är pants eller skirt så handlar boken om... lurrve. sweet lurrve. samt dess komplexitet.
"ein präzises gefühl verlangt nach einem präzisen ausdruck. wenn das, was ich fühle, nicht präzise ist, soll ich es dann liebe nennen?"
h@n beskriver sina gamla historier med olika människor, hur alla bleknar i jämförelse med louise. tanten är perfekt, svaret på berättarens böner. problemet är väl bara att louise är gift. och sen får hon leukemi. eländes elände. hur släpper man någon som man älskar?
det är en fin och intressant historia som får fyra anatomiböcker av fem.
Kommentarer
Skicka en kommentar