det är mycket roligare att läsa utan tvång. så i dagarna har jag läst om "la soledad era esto" av juan josé millás som vi läste och analyserade i spanskan strax innan jag gav mig av till sevilla.
boken, vars svenska titel är "sådan var ensamheten", handlar om elena rincón, en tant i fyrtioårsåldern vars liv är lite ostrukturerat. medan hennes make går och jobbar (med något lite fishy) och åker på tjänsteresor hänger hon mest i lägenheten och går runt i kvarteret där hon bor. elena har en ohälsosam relation till el hachís, men ser inget samband mellan hur hon mår och antalet canutos hon röker. hennes mor har precis dött och elena har ingen bra relation till sin dotter eller sina syskon. ensamhet och leda får henne att anlita en privatdetektiv för att spionera på maken, enrique campos (onomastik: rincón betyder hörn. campos betyder fält). historien med privatdetektiven får henne att långsamt vakna och liksom, ta tag i sitt liv.
intressant historia om en tants uppvaknande och frigörande som får tre släng av magont av fem.
Kommentarer
Skicka en kommentar