"Natten", sa Joe. "Den smakar för gott. Lever man för dagen så spelar man enligt deras regler. Så vi lever för natten och spelar enligt våra. Men vet du vad, Di? Vi har egentligen inga regler."
den här boken är så otroligt badass, och det lär vi oss redan från början. de första raderna i en bok är ju alltid viktiga: "när gregor samsa vaknade en morgon ur sina oroliga drömmar bla bla...", "det var den allra bästa av tider och det var den allra värsta. det var visdomens tid, det var oförnuftets tid" och så vidare. nattens dåd börjar med "några år senare, på en bogserbåt i mexikanska golfen, placerades joe coughlins fötter i en balja färsk betong". så otroligt badass. precis som den förra delen (the given day) i det som antagligen ska bli en trilogi är familjen coughlin från boston i centrum. och nu är det yngste sonen joes tur att ta över huvudrollen. fadern thomas är ju polisintendent, men det är ingen karriär som joe har valt att satsa på, utan han tycker att det är roligare att liksom leva på andra sidan lagen.
"[...] - det var för det här de hade blivit laglösa. För att uppleva ögonblick som världens försäkringsagenter, lastbilsförare, advokater och bankkassörer och snickare och fastighetsmäklare aldrig skulle kunna lära känna. Ögonblick i en värld utan nät - inga nät som skyddade en och inga nät som snärjde en."
joe coughlin börjar sin resa på mitten av tjugotalet med att jobba för en lokal maffiaboss, för att så småningom hamna nere i florida som boss över den illegala alkoholhandeln där, efter en liten detour på charlestownfängelset. det här är mer än han någonsin har kunnat drömma om, men med tanke på hur boken börjar... finns det någon annan utväg för en gubbe som joe än en tidig död?
nattens dåd är en badass lektion i amerikansk 1900-talshistoria som får fyra 32:or med ljuddämpare av fem.
Kommentarer
Skicka en kommentar