jag har ju tråkigt nog läst ut alla marian keyes böcker så den här sommaren får jag hitta lättsmälta titlar av andra författare att roa mig med. tant johanna jobbar i en thrift shop i malmö stad, som jag besökte i förra veckan. jag letade igenom deras bokhylla efter möjliga ersättare till marian (ja, alltså, det känns som att jag känner henne efter allt jag har läst av henne så jag tycker att vi kan vara på first-name basis) och fann några av sheila o'flanagans böcker. av dem fastnade jag för en som hette den perfekte mannen.
boken handlar om systrarna britt och mia som är på kryssning i karibien tillsammans. de känner inte varandra så väl i början av boken, men några veckor tillsammans på kryssningsfartyget aphrodite för dem närmare varandra. britt har skrivit en bästsäljande bok som heter.... den perfekte mannen och det är meningen att hon ska föreläsa på skeppet om hur man skriver ett sådant mästerverk. på grund av en ridolycka kan dock hennes agent meredith inte närvara, så istället får britts syster mia följa med. hon är en ensamstående mamma som bor i spanien och har ett deltidsjobb för att försörja sig så hon har inte så mycket annat för sig. hon kan lika gärna följa med på kryssningen och vara britts assistent.
på kryssningen träffar systrarna leo tyler som har ett mörkt förflutet och kaptenen steve shaw som är himla stilig och charmig. mia är dock fortfarande kär i alejo, som är pappan till hennes barn. problemet är bara att han är gift, en liten detalj som han glömde att nämna för henne när de hade sin affär i guatemala. så mia har inte berättat för alejo att dottern finns heller. hon flyttade bara till en by några kilometer från stället han kommer ifrån i spanien.
och britt begick en gång misstaget att gifta sig, något som hon inte vill göra om så därför är hon inte ett dugg intresserad av kärlek, trots att hon har skrivit en bok om det ämnet och anses vara expert.
ja... hur ska detta sluta?
man kanske inte ska jämföra pelé med maradona, utan enas om att de båda var duktiga fast på olika sätt. och bara för att sheila o'flanagan råkar komma från den gröna ön och ha skrivit böcker i genren chic lit så behöver jag kanske inte jämföra henne med marian, fast det är svårt att låta bli. o'flanagan är inte alls lika skillad som marian när det kommer till en rad olika saker. det jag saknar mest i boken är humorn, ty jag minns åtminstone en roflmao-episod i var och en av marians böcker. och vissa av sakerna i den perfekte mannen är lite för otroliga och... doesn't make sense. dessutom är boken alltför förutsägbar. även om marians knappast kommer få åka till stockholm och ta emot pris från kungen den tionde december något år så kan jag i alla fall uppskatta hennes böcker för vad de är. fast det var lite svårare i det här fallet. dessutom var den här översättningen dålig och innehöll diverse stavfel, vilket jag ju har svårt för.
en blek kopia som får tre livbojar av fem.
Kommentarer
Skicka en kommentar