jo men tänka sig att jag tog mig igenom gabos (que en paz descanse) mästerverk hundra år av ensamhet också! den och svindlande höjder under samma sommar. jag är verkligen on a roll, alltså.
egentligen skulle jag ha läst den här boken på spanska, men jag tyckte att den var svår nog att förstå på svenska, så det var nog lika bra att jag inte gjorde det. nästa gång, kanske. nu har jag läst den i alla fall, som ju hör till. speciellt för en tant som jag själv, som ju säger sig behärska det spanska språket och vara intresserad av det.
hundra år av ensamhet, var det ja. som jag hittills har undvikit av den enkla anledningen att den, för att citera miguel "se trata de cien años de soledad...". men nu tänkte jag att det var dags att ta mig an gabos magnum opus, som var en bidragande orsak till att han fick åka till stockholm och ta emot ett pris från kungen den tionde december 1982.
boken är historian om den fiktiva byn macondos uppgång och fall och även om familjen buendía som grundade byn. vi får följa dem igenom sju generationer och under längre än ett sekel. det börjar med patriarken josé arcadio buendía, och därefter får vi träffa en massa andra gubbar som alla heter aureliano eller josé arcadio, samt en del tanter. byn macondo och familjen buendía får vara med om en hel del under de här hundra åren; bland annat ett inbördeskrig, järnvägens ankomst, ett bananbolags etablering och ett regnfall som varar i nästan fem år.
hundra år av ensamhet är av genren magisk realism, som gör boken... intressant. jag brukar ju ha ganska svårt för saker som inte är verkliga, men magisk realism är som en slags mjuk övergång för mig. det funkar, liksom, eftersom det ändå utgår från något som liknar verkligheten. mindre verklighetsliknande saker som vi får vara med om i boken är bland annat personer som lever till att bli typ 150 år, flygande mattor, spöken och lite alkemi. jag tycker också att det ibland är lite som att se en tarantinofilm med en massa makabra detaljer.
det är en ganska rörig historia och det är svårt att hålla reda på alla
personer, bland annat för att de heter samma sak. meningarna är ibland
väldigt långa också så det är en bok som man måste koncentrera sig på
för att ta sig igenom. men jag är ändå glad att jag gjorde det, på något sätt. den får tre små guldfiskar av fem. puh.
Kommentarer
Skicka en kommentar