Den här boken höll mig sysselsatt större delen av de senaste dagarna. Och även när jag inte läste den, som under björnbärsplockandet häromdagen, allt jag kunde tänka på var "Vem var den där Ramón egentligen?"
Bueno, jag ska berätta lite om handlingen. Det börjar med en kvinna vid namn Charlies död, vars utredning ganska snart läggs ner av polisen och avskrivs som ett självmord, ty hon hade levt ett ganska hårt liv med drogor och tvivelaktigt sällskap samt var väldigt impulsstyrd så det var inte så höga odds på ett självmord där. Hennes pappa kallas Riddarn, lever på en parkbänk i Jakobsberg och är övertygad om att Olof Palme fortfarande lever. Mamman lämnade sina barn och stack till Argentina på sjuttiotalet ihop med en flykting som hon hade träffat på folkhögskolan för att kämpa mot militärjuntan. Så... kvar att städa Charlies tillhörigheter är hennes syster Helene, som hon inte har haft så mycket kontakt med. När Helene röjer undan efter Charlie hittar hon en del skumma spår som hon börjar gräva vidare i... Varför har Charlie en stämpel från Argentina i sitt pass? Vad är det för typer hon har pratat med på internetet? Och vem var mannen hon sågs ihop med samma kväll som hon dog? Dam, dam dam...
Boken är ingen klassisk deckare, men ändå spännande med en del intressanta vändningar. Den är också välskriven; det märks att författaren har gjort en hel del research för att kunna skriva om Buenos Aires på sjuttiotalet och om att dricka mate i Lezamaparken. Sammanfattningsvis är det en intressant bok om Argentinas smutsiga historia som får fyra utrop av Che boludo! av fem.
Kommentarer
Skicka en kommentar