The Hate U Give fick behålla sin titel och en hel del ord och uttryck i den svenska översättningen. Förstår inte riktigt de recensenter som tycker att översättaren har gjort ett helt fantastiskt jobb osv, ty det känns bara klumpigt med inskjutna ord på engelska här och där. Damn girl, vem pratar ens så? Nåväl, det kanske man gör. Jag kanske är för gammal.
I alla fall, boken handlar om sextonåriga Starr Carter som växer upp i det fiktiva "ghettot" Garden Heights och går i skolan i en annan del av stan på Williams Prep. På båda ställena får hon liksom hia sig lite. I skolan tycker hon sig behöva tona ner sitt språk och sina gester så att hon inte är för svart, och hemma får hon vara noga med att visa att hon inte tror att hon är alltför speciell och att hon inte har glömt var hon kommer från.
Bueno, som om det inte är jobbigt nog att vara sexton och dessutom att ha vardera fossing på så olika ställen, så blir Starr det enda vittnet när polisen skjuter ner hennes barndomsvän Khalil när de två är på väg hem från en fest. Klichéartat sådär, så blir de stoppade av popo pga trasig baklykta, Khalil sträcker sig efter något som polisen tror är ett vapen, men som visar sig vara en hårborste och de skjuter först och frågar sen när det är för sent. Sedan följer Starrs coming of age, hur hon blir mer uppmärksam på orättvisor i samhället och så kallad vardagsrasism förklädd som skämt, lär sig vilka människor hon vill ha i sitt liv, att vara modig, även om hon avskyr det uttrycket, samt att använda sin röst som vapen.
The Hate U Give är en förhållandevis lärorik och för vår tid ytterst relevant bok som får fyra dejter på Taco Bell av fem. Förutom att lära mig om det amerikanska samhället blev jag inspirerad till att rengöra mina jympadojor och baka majsbröd.
Kommentarer
Skicka en kommentar