Jag ville minnas att jag tyckte att Emma Healeys debutbok var helt okej, så när jag såg Vissla i mörker på bibblan tänkte jag ge författarens nästa bok ett försök också.
Dock insåg jag att jag skulle ha läst recensionerna på Goodreads innan jag dök in i boken. Någon där kallade den för en "donut read", och menade att början och slutet var intressant, men att allt där i mellan var långtråkigt. Instämmer med detta. Kan möjligtvis tänka mig att tolka det som "do not read" också.
Vissla i mörker handlar om mor och dotter Jen och Lana av vilka den senare försvinner när de två är på en vandrings-/målarresa och är borta under fyra dagar. Boken börjar med att Lana är funnen, men vill inte berätta var hon har varit eller vad som har hänt henne och Jen försöker nå fram till henne under ungefär 500 sidor. Grov uppskattning. Lana är tonåring och sådana kan vara svåra att hantera, ungefär som att gå på äggskal och deras humör brukar ändras ungefär lika ofta som ett trafikljus. Dessutom är Lana deprimerad, vilket inte gör saken lättare. Men bueno, Jen försöker under de grovt uppskattade 500 sidorna nå fram till henne, går tillbaka längs minnenas allé, rannsakar sig själv och bestämmer sig till slut för att göra en resa i Lanas fotspår. Detta blir slutet, som ju ändå var läsvärt. Så, som sagt, jag instämmer med personen som liknade boken vid en munk. Början väcker intresse och slutet var spännande. Problemet är dock den alltför långa transportsträckan dit. Det var som att jag väntade och väntade på plinget från mikron och tänkte mig något exceptionellt, men så visade det sig vara en Billys panpizza. Inget fel på en sådan, men om man väntar sig något mer imponerande blir man nog besviken. Två akvarellmålningar av fem.
Kommentarer
Skicka en kommentar