I Stonelake fann jag detta gömda och glömda mästerverk: Pedrito i Paraguay. Eftersom jag enligt Johanna har en hyperfixering i Latinamerika (jag kallar det ett intresse av att fortbilda mig) ville jag såklart genast läsa denna bok när jag fann den.
Under tiden jag läste boken letade jag upp fakta om författaren Gerda Pehrson eftersom hon verkade dela min hyperfixering. Hennes har dock en rimlig förklaring: Gerda var ett litet barn när hennes familj som en del andra svenskar i början av förra seklet utvandrade till Brasilien med löften om bördig mark och dessutom gratis resa över Atlanten, och hennes familj också var en av de som fick ge upp lyckan där pga ofördelaktiga väderförhållanden och istället bege sig till grannlandet Argentina. Bummer. Man tänker sig samba, o jogo bonito, en feijoada och så....
Men bueno, där börjar ovan nämnda bok, med vår hjälte Hans-Peter eller Pedrito som han kallas i de trakterna, i centrum. Han har blivit relegerad från sin skola pga slagsmål och då bestämmer sig hans far och styvmor, men mest den senare, för att skicka honom till sin Onkels (man sa så förr i tiden) estancia i Paraguay. Vi får följa Pedrito först på det äventyr som det blir att ta sig till sin Onkel genom bland annat en liten revolution, ett besök i svenskkolonin i Misiones samt en flodbåt som går på grund, och sedan på det äventyr som livet på en estancia innebär.
En spännande och intressant bok som får tre rundor mate på morgonkvisten av fem. Rekommenderas för om man vill lära sig mer om nybyggarlivet i Sydamerika eller om vårt språk förr i tiden.
Kommentarer
Skicka en kommentar