Jag hittade den här boken bland de mest nedladdade i tjänsten för e-böcker som jag använder och tyckte den verkade som lämplig, sådär lagom lättsmält sommarläsning. ... vilket boken visade sig vara; någon slags svensk variant av min go-to författare Marian Keyes.
Je m'appelle Agneta är en berättelse om en tant som krisar, åker någonstans och så småningom hittar sig själv. Och som äh, framgår av titeln heter tanten Agneta, är medelålders och bor i Sollentuna i ett tomt näste med maken Magnus vars intressen inte liknar hennes. Han gillar kall havregrynsgröt, att simma på vintern insmord i ullfett, läsa Råd&Rön för att informera sig om vilka cykelbyxor som är bäst samt ta bilder på fåglar till sitt instagramkonto. Agneta tycker om vin, franska ostar och rostat bröd med marmelad framför tv-serier om franska gårdar. Dessa njutningar får hon dock ägna sig åt i smyg då Magnus har tagit ett gemensamt beslut om en hälsosammare livsstil i form av bovete och granatäpplen. Det här kombinerat med Agnetas tråkiga jobb på Trafikkontoret gör hennes dagar ganska... grå. Men så en dag hittar Agneta en google-översatt annons i tidningen: en stor pojke i en liten by i Provence söker hjälp i hushållet av någon som kan svenska. Så, efter lite funderande säger Agneta upp sig, packar väskan och hoppar på ett tåg till Frankrike utan att riktigt veta vad som väntar där ty annonsen på knagglig svenska var ju inte helt tydlig.
En smårolig (men ibland lite väl överdriven) lättläst bok om att våga, bryta invanda mönster, sätta sig själv först och hitta livets glädjeämnen. Mja. Fler klichéer för att beskriva boken kommer jag nog inte på. Tre lila ullklänningar av fem. Jag gillar beskrivningarna av mat, men stör mig på hur maskinöversättningar presenteras samt hur vissa ord och uttryck upprepas.
Kommentarer
Skicka en kommentar